"Jag hörde inte alarmet, så pappa kom in och väckte mig 10 minuter innan vi skulle åka. Jag hade bråttom och såg ut som stryk, vilket var perfekt första dagen i en ny skola. Jag slängde snabbt på mig några av kläderna jag köpt dagen innan och sprang ut till bilen. Julia skrattade när hon såg mig, och sa att det inte var halloween. Snäll tjej. Jag tänkte säga något tillbaka men så hör jag ett skrik och allt framför mig blir svart."

Jag vaknade upp med ett ryck, kände hur hjärtat slog snabbare än vanligt. ”Det var bara en mardröm” intalade jag mig själv, men den kändes så verklig. Klockan var fem, så jag tänkte att jag kunde somna om, men det gick inte så bra. Jag låg och funderade på hur det skulle vara i den nya skolan, om jag skulle få några nya vänner, hur jag skulle hitta till de olika klassrummen och hur folk skulle reagera på min engelska,  jag hade alltid varit bra på engelska, och hade det högsta betyget man kunde få, men det var i Sverige. Ett A i Sveige motsvarar väl ett E i Engalnd? Det satt jag och tänkte på enda tills väckarklockan ringde.

Jag reste mig upp och gick till garderoben där mina nya kläder hängde, tog på mig skjortan jag köpt från Gilly Hicks dagen innan, ett par svarta Miss Sixty jeans och vita converse. Håret borstade jag igenom snabbt och satt sedan upp det i en hästsvans. Jag tog en snabb titt på klockan, 7:30 visade den. Jag gick ner till köket och åt frukost, därefter åkte vi till skolan. Bilturen tog tjugo minuter, vilket inte var så värst farligt.

Jag klev ut ur bilen och det första jag såg var en stor brun byggnad, gjord av tegelstenar. Medans jag kollade runt så hörde jag Julia’s röst i bakgrunden ”Usch, vad fult! Ew, ew, ew”. Vi gick in i själva byggnaden, inredningen var ganska gammal, men fin. Det fanns långa bruna skåp längst väggarna och högt i tak. Medans vi väntade på rektorn så kollade jag runt lite, sen hörde jag ljudet av klackar som slogs mot golvet. En kvinna med blont hår och korta ben kom fram till oss. Hon skakade hand med oss och presenterade sig själv. Paige Wood, rektor på skolan. Vi skulle missa hela första lektionen, att fylla i papper var tydligen viktigare. Alla elever var redan i klassrummen, så Paige passade på att visa oss runt, hon berättade att man var tvungen att kalla alla lärare för 'miss', 'mrs' eller 'mr' och varnade oss för vissa lärare. Vi småpratade samtidigt som vi gick in till henens kontor.

Efter allt pappersarbete så gav rektorn mig ett schema, ett skåp och visade mig vem som skulle vara min så kallade fadder. Hans namn var Austin West, och det var förmodligen den snällaste personen jag träffat under tiden jag varit här. Medans vi gick till min allra första lektion så berättade han allt man borde veta, vilka man skulle undvika, vilka som var trevliga och vilka grupper alla tillhörde.

Vi gick in i klassrummet, som var större än jag trodde, och satt oss längst bak. Vi hade SO, och Mr.Clark var tydligen väldigt sträng, så vi slutade prata så fort han kom in i rummet. Han lyfte upp blicken från sitt skrivbord två gånger, ena gången för att säga till oss att läsa kapitlet om EU, och andra gången för att svara på en fråga. Kallade de honom sträng? Då skulle de se Sverige’s lärare!

Alla sprang ut ur rummet så fort klockan ringde, jag vågade inte riktigt gå till skåpet själv, så jag bad Austin följa med, han skrattade, men följde som tur var med. Han lämnade mig i några minuter för att lämna sin böcker. ”Är det inte tjejen med den blåa tröjan?” hörde jag någon säga så fort Austin gått ifrån mig. Jag vände mig om, och kollade till min förvåning rakt in i ett par klarblå ögon. Samma blåa ögon jag sett på flygplatsen.

Ni har fått vänta ganska länge.. så var kapitlet inte ens bra.. förlåt! Killarna kommer med snart, håll ut! x